torsdag 31 december 2015

Sämstingar

Det kom en fråga om att skriva en sämstalista angående knarrar och det lät som en rolig grej men det var det ej. Efter att ha plitat ner sämstingarna så fanns det inga nyheter på den listan utan mest gammal skåpmat. De flesta vet vilka modeller som är kassa och de modellerna som är det är kända. Kraven på vilka som skulle komma på listan borde också vara att det är en stor tillverkare som lyckats tillverka en riktig kassing, det går liksom inte komma dragande med Laverda V6 som även om den var just kass ändå bara var en prototyp.

Sen finns det en del cyklar som har bra rykte men som enligt mig verkar vara ganska usla och etta på den listan kommer Honda CX500 som går sönder på alla möjliga sätt och de flesta felen har det gemensamt att de är krånglig i överkant att laga på grund av den märkliga konstruktionen.

Överhuvudtaget så är Honda en bra cykel om man som jag lever på att sälja motorcykeldelar, den fabrikens förmåga att under perioden ca 1978-1985 tillverka motorcyklar som går sönder är imponerande. De andra tre stora japanerna tillverkade bra grejor på den tiden med lite undantag som exempelvis Suzukis regulatorer eller vissa märkliga Yamahamodeller.

Sämst måste ändå alla i stort sett alla engelska cyklar tillverkade efter 1960 vara, från att ha varit störst och bäst så hade i de alla kursat eller var på väg mot ruinens brant under sextiotalet. Efter att Triumph släppte sin Speed Twin 1936 (?) så var det som om all eventuell framåtsträvan försvann och alla större cyklar efter det med få undantag byggde på det konceptet eller encylindrigt som hade ännu äldre anor. De fina stånkorna kom redan på tjugotalet men skrotades då endast stötstångscyklar tillverkades efter kriget med ett undantag.
De få försök som gjordes för att bryta trenden var fina de med, Sunbeam S9, Ariel Leader, Velocette LE, Norton Challanger, Norton Wankel osv.
Trident och Rocket 3 är om möjligt konstigast, håller som bekant på med en sån och min tro är att de som konstruerade den började med att montera en extra mittcylinder på en Twin och med det som utgångsläge ändrades del efter del tills det fungerade, det block som på en normal motor består av två halvor är 6 stycken stora delar på en trippel. Troligtvis fanns det inte budget för att göra en ny motor så de gjorde det pö om pö på en gammal konstruktion, ungefär som att bygga ett jetplan men börja med en dubbeldäckare som utgångsläge. Konstigt nog så fungerar de bra men det var nog mest tur samt att det måste handlas delar för 30-40 tusen för att de ska fungera riktigt bra, efter det kan det trimmas.

Sämst är alltså allt engelskt efter 1960 följt av alla cyklar med kardan.

2 kommentarer:

  1. Men va fan nu retar Du mig. Jag har alltid åkt motorcykel men först nu på ålderns höst ägnat mig åt tuoring/vanlig landsvägsåka. Jag köpt en cx 500 för att åka till jobbet på och den gick problemfritt det året och enligt en mycket kunnig man så var det den vassaste standard 500an då den kom. Kul hoj men eftersom min käresta propsade på att åka med så blev det till att skaffa en kardanhoj BMW K100 eftersom den inte krävde mer omsorg än en välsmord gasvajer. Det jag tidigare lattjat med på asfalt är idel gamla (-60) engelska samt en Horex. Annars har det varit ett oräkneligt antal cross och endurohojar från asien och europa som alltid går sönder. Den hoj jag skruvat mest med är min classic Albin/Norton 1943 men den är min absoluta favorit.

    SvaraRadera
  2. CX500 är nog en bra cykel, så länge den går i alla fall.

    SvaraRadera