måndag 19 januari 2015

Doris låda

Mitt minsta flickebarn har länge önskat sig en verktygslåda, då jag inte bara är dryg utan även både snål och anhängare av återvinning rotades en gammal plåtlåda fram som hon fick börja renovera. Doddan borstade sen bort rost och färg så det dammade bra mycket längre än vad jag trodde hon skulle orka med. Vi hittade sen lite kopparfärg från den tiden då jag var en rask kusk och hade en fyrfemti i den kulören som föll flickan i smaken. Att spreja färg var dock en övermäktig uppgift för henne, klarade ej av att trycka ner munstycket, lite klen. 
Under tiden vi väntade på färg som torkar letades verktyg och det har jag säkert hundratals kilo av som inte används och Doris krav var ej så stora, lite ledsen blev hon dock då en del hamnade i skrotbingen. Fortsättning följer med färdigställande, påfyllning och dekaltrimning.

3 kommentarer:

  1. Den Hondan kommer jag ihåg. Lennart.

    SvaraRadera
  2. Dekaltrimning är kanske den viktigaste punkten gällande en verktygslåda. Ska se om jag har nån gammal NGK klibba som kan rädda tösen från att välja den mörka vägen.

    SvaraRadera
  3. NGK klibban kommer sitta som en smäck bredvid Hello Kittymärket, japanska sötsaker som glädjer små flickor.

    SvaraRadera